När en person avlidit är begravningen en viktig ritual, vare sig man är troende eller inte. Från början är begravningen, även kallat jordfästningen, en magisk ritual där den avlidna fästes vid jorden för att förhindra att denne skulle ”gå igen” eller besvära de efterlevande.

Begravning

Ca 90% av alla som avlider i Sverige får en kyrklig begravningsceremoni. För de som är medlemmar i Svenska Kyrkan är det avgiftsfritt med både präst, lokal och musiker. Kista, urna, kremering, blommor, dödsannons med mera är dock sådant där dödsboet står för alla kostnader. För de som inte är medlemmar i Svenska Kyrkan sker ofta en borgerlig begravning. Vid en borgerlig begravning bestämmer de anhöriga, alternativt den avlidnes önskan i testamentet, var begravningsceremonin ska äga rum. Det är fritt att välja om man vill vara ute i naturen, hemma hos någon eller i ett begravningskapell. I Sverige är det dock lag på att alla som avlider måste gravsättas. Även om man väljer att inte vara med i Svenska Kyrkan betalar alla som är folkbokförda i Sverige en begravningsavgift. I avgiften ingår gravplats, kremering och även en lokal för ceremonin.

Kremering

Många personer har idag en önskan om att bli kremerade när de avlidit. Kremering innebär att man med hjälp av speciella kremationsugnar bränner liket så att bara aska återstår. Askan förvaras sedan i en urna som vanligtvis jordfästs. Många vill dock sprida ut askan på en plats där den avlidne önskade eller trivdes. Till exempel i en sjö, hav eller vacker plats i naturen. För att detta ska ske måste man skicka en ansökan till länsstyrelsen i sitt län och be om tillstånd. Först efter länsstyrelsens godkännande är det ok att sprida askan.